Press "Enter" to skip to content

Sandra

I maj 2009 slutade jag äta p-piller med stora förhoppningar om att det skulle ta sig snabbt. Det gjorde det på första försöket som tyvärr slutade i ett missfall i vecka 5.

Ett halvår senare var jag gravid igen men det slutade också i ett lika tidigt missfall. En gång kan man komma över, två gånger börjar kännas lite märkligt och när det blev en tredje gång var det svårt att blunda för att något kanske var fel. Tredje missfallet fick jag lite mer än ett år efter att jag hade slutat med p-piller och det var en jobbig tid då fostret redan hade dött i vecka 7 men vi inte upptäckte det förrän i vecka 15. Jag fick skrapas då kroppen inte lyckades ta hand om det själv.

Jag hade vid detta laget lyckats få en utredning (efter mycket tjat, ringande och kämpande) som inte visade något konstigt, men än hade vi inte gjort den genetiska utredningen. Efter lika mycket tjat och kämpande lyckades vi få en remiss och i samma veva blev jag gravid igen. Vid 8 veckors graviditet satt vi på genetisk rådgivning där de berättade att jag bär på en sk. balanserad translokation mellan kromosom 4 och 17 och har ungefär 1/10 att få ett friskt barn.

Även om det var ett tungt besked så var det ändå en lättnad att få en förklaring till mina missfall. Vi fick remiss till moderkaksprov, men provtagningen misslyckades tyvärr då läkaren slant med nålen och fick mina celler istället för celler från moderkakan. Detta resulterade i att jag var tvungen att göra ett fostervattensprov i vecka 16 istället vilket gick bra, i vecka 19 fick vi svaret att vi väntade en dotter och att hon var frisk. Glädjen var total även om det tog ytterligare några veckor att smälta beskedet då man hade levt med så lite förhoppningar som möjligt så länge. Ebba föddes på Juldagen 2011, bästa julklappen man kan få. Tyvärr fick jag eklampsi under förlossningen vilket innebär att jag fick ett epileptiskt anfall, troligtvis på grund av HELPP-syndrom som inte hade kunnat förutsägas.

I somras började vi försöka igen, fick missfall i vecka 9. Det tog min kropp 2 månader med blödningar efter det att komma i fas igen. Det slutade med skrapning då min kropp är dålig på att stöta ut missfall. De hittade även en stor cysta på min ena äggstock och jag började undra varför det alltid ska tillkomma komplikationer på allt.

Nu är jag gravid igen i vecka 7 och håller tummarna!