Resan för att bli mamma började inte lika lätt som för dom jag kände.
Vi träffades och vi var båda säkra på att en dag ville vi ha barn…
När vi tillslut bestämde oss och som tur var ,så blev jag gravid fort.
Men jag hade en känsla, att inte hoppas för mycket man vet aldrig vad som kan hända..
Jag hade rätt, väldigt tidigt i graviditeten fick jag MA som det kallas för. Miss abortion..Kroppen ville inte riktigt acceptera att den inte skulle bära barnet längre.
Eftersom jag visste att man kan ju blöda ändå under graviditeten så behövde det inte betyda något farligt. Men för att säkerställa att det var avstannat , fick jag gå en vecka till för att sen kolla om det hade växt.
Men jag kände på mig, det är kört. Veckan där på fick jag veta att jag hade rätt. Jag fick mediciner för att jag ville inte vänta på att kroppen skulle till slut stöta bort själv. Jag ville bara gå tillbaka vardagen. Så att mensen kunde komma tillbaka så kan man försöka igen.
Men samma visa varje graviditet… Till slut söker vi utredning i Sverige..
Det är så för alla som vill göra dessa utredningar, det är vänta tider, men vi hade något inbokat iallafall..
Månaderna går och när vi ska på utredningen, är vi gravida igen!
Jag minns så väl den tiden, att jag tänkte nu kommer vi kunna behålla.
Men så blev det inte heller… Vi hade bebis i magen typ ca vecka 7 jag minns hjärtslagen på skärmen, fortfarande så väl… Vi gick igenom massa frågor prover och jag förklarade att jag hade problem med sköldkörteln som barn. Veckan där på eller var det 2 veckor senare fick vi en tid hos samma Dr och då konstaterade man att graviditeten hade avstannat några dagar efter sista besöket.. Detta var det jobbigaste hittills av alla andra gånger..
Nu blev jag riktigt införstådd att detta kommer inte bli lätt😢
