Från barnlöshet till gravid genom äggdonation!
Efter många år med längtan och försök att bli gravida så tog vi kontakt med en lokal privat gyn för utredning i maj 2010.
Jag och min man åkte dit för en första kontakt. Jag fick göra en gynundersökning och min man fick senare lämna spermaprov på närmasta sjukhus. Ett tag därefter fick vi beskedet att vi var ofrivilligt barnlösa och remiss skickades till Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) i Göteborg. Nu äntligen skulle vi bli föräldrar. Vi var så glada när vi fick första kallelsen till…. Gruppträff!
Det var i mitten av oktober så ett halvår har gått sedan första mötet med lokal gyn. Tidigt en morgon efter 10 mils körning så skulle vi samlas i foajen. Det satt vi och ca 10 andra förväntansfulla och nervösa par. Vi fick se en film ang IVF och information om hur allt går till. Det var här som det första gången gick upp för oss att det här kanske inte kommer att bli så lätt som vi trott. 30% av oss kommer att lyckat på första försöket och 60% av oss kommer att ha lyckats efter 3 ggr. Naiva som vi varit trodde att oddsen var bättre än så. Samma eftermiddag fick vi träffa en läkare som gjorde ytterligare en undersökning och gjorde efter det en behandlingsplan.
IVF1
23 dec började jag spraya för att bli nedreglerad och 7 januari skulle jag ta min första spruta med Menopur 375. En hög dos men läkarn trodde att jag behövde det med tanke på min ålder och mina korta menscykler. Just denna kväll när första sprutan skulle intas så fick vi besök så jag fick låsa in mig på toa och blanda ihop menopuren och sedan sticka mig. Det tog en liten stund med tanke på att man först skulle dra upp vätskan ur en liten flaska och sedan ner med vätskan i första behållaren med pulver. Sen upp igen i sprutan för att sedan ner i nästa behållare osv. Det gick bra och sprutan stacks i magen. Inte trodde man då att man skulle ta många sprutor framöver.
2 ggr fick jag åka ner till Göteborg för att göra VUL. 20 mil varje gång och i slutet av januari var det äntligen dags för första äggplocket. Väl på SU blev vi placerade i ett rum med 3 andra par som var där av samma anledning. Mannen fick lämna sitt bidrag och jag bytte om till operationsklädsen. Sen var det dags för själva plocket. Det gick finfint. 11 ägg fick de ut.
2 dagar senare var vi på väg till Göteborg igen. Nervositeten var stor för man får inte in förväg reda på hur många eller om något blivit befruktat. SU ringer innan kl 12 om det inte finns något att återföra och då har vi har hunnit halvvägs på väg till Göteborg. Minuterna kändes mycket långa denna förmiddag och särskilt den sista kvarten. Väl på plats fick vi inta en av de tre sängarna igen och vänta på återförandet. Det var nu vi förstod för andra gången. Det här kommer inte att bli lätt. Det fanns tyvärr bara ett stycken ägg som hade blivit befruktat. De andra 10 hade dött på vägen. Men nu ruvade jag i vilket fall och hoppet levde.
Testade minus ca 14 dagar efteråt.
IVF 2
Maj 2011. Läkarn ändrade ingenting i behandlingen. Samma långa protokoll och lika hög dos menopur. Vi fick ut 7 st ägg varar 2 st befruktades. Trots att vi bad om att få dessa 2 tillbaka fick vi ett åter och ett till frysen,
Testa minus igen
FET
Fick vänta i 3 månader för att vi skulle få göra FET men i denna dag i slutet av augusti ringde telefonen och ägget hade inte klarat upptiningen.
IVF 3
Nu fick vi vänta ända till november för nästa försök. Jag hade inna FET velat boka in en tid för en ny behandling men så jobbar de inte på SU så vi fick lugnt vänta ända till november. Ett helt halvår till spillo och min klocka tickade fortare än någonsin. Detta gjorde mig mycket frustrerad. Även denna gång så skulle jag få exakt samma behandling. Långa protokollet med samma menopur. Hade samtal med läkaren inför denna behandling och hoppades att de kunde ändra på något eller göra något annorlunda men det blev exakt samma som tidigare.
ÄP 5 ägg och 2 blev befruktade och sattes tillbaka. Blödning redan på RD 9.
VAD GÖR VI NU?
Allt kändes tomt och vi visste inte hur vi skulle gå vidare. Carlanderska Privatsjukhus eller Köpenhamn för att göra fler IVF:er? Vi började så smått prata om äggdonation då läkarna dömt ut mina ägg. Jag vi skulle naturligtvis kunna testa fler IVF:er. Ger vi upp för lätt? Skall vi inte försöka med IVF igen? Ja frågorna haglade. Men ju mer jag lästa på nätet ju mer övertygade var vi om att vi kör på äggdonation.
Äggonation
När vi väl bestämt oss för donation så föll valet ganska så lätt på AVA Clinic i Riga. De hade god referenser, god statistik och det var inte så långt ifrån Sverige.
I början av jan 2012 så tog vi första kontakten med AVA Clinic i Riga genom mail och vår nästa resa vår igång och här gick det undan. Vi fick åter igen ta kontakt med vår lokala gyn som hjälpte oss med remisser på alla prover som skulle tas inför donationen både på mig och mannen. Inte en gång hon ifrågasatte något utan var enbart intresserad och stöttade oss. Detta har jag förstått att det inte är så vanligt. Vi tog våra prover och skickade in svaren ihop med en del dokument som vi skulle fylla i. Vi fick efter det förslag på 2 olika tjejer som ville donera ägg till oss. Det vi fick reda på var hårfärg, ögonfärg, längd, vikt, vilken grad på utbildning och ett intresse.
Snart var bollen i rullning och redan i början av mars skulle donationen äga rum.
Jag fick börja ta medicin för att bygga upp slemhinnan som skulle mätas 2 ggr under samma tid som donatorn genomförde sin behandling i Riga. Allt såg bra ut för både mig och donatorn. Vi var inställda på att åka i slutet av en vecka men på eftermiddagen på fredagen innan hörde de av sig från Riga. Donatorn hade svarat så bra på behandligen att vi var tvungna att inställa oss på kliniken på tisdag förmiddag. Nu blev det bråttom. Boka flyg, båt och hotell och vi som var upptagna hela helgen på annat håll. Men det fixade sig och tidigt måndag morgon åkte vi hemifrån till Stockholm. Det fick bli båten till Riga då den var mycket billigare än flyget. Så kl 17 åkte vi från svensk mark och kl 11 dagen efter var vi framme. Då fick det bli en springtur till kliniken då mannen var tvungen att ha lämnat sitt bidrag innan kl 12. Kunde ses stressen i hans ögon men allt gick bra. Vi hade sedan ett samtal med vår koordinator.
Sen trillbringade vi tisdag em, onsdag och torsdag i stan. En härlig stad med massor att se och göra. Vi hann besöka hangarerna som är Europas störta saluhall, sightseeing med buss och till fots i gamla stan, shopping och se massa andra fina ställen. Vi fick även reda på att 9 av 13 ägg hade befruktats!!
På fredag förmiddag var vi tillbaka på Ava Clinic för insättning. Nu fick vi även träffa läkaren. En mycket kompetent kvinna som förklarade ingående. Vi hade toppenresultat! Vi skulle få 2 st embryo tillbaka. Allt gick bra förutom att läkarn upptäckte ett myom som gjorde henne mycket upprörd. Jag visste om att jag hade det men inte en läkare i Sverige hade sagt ett ord om detta. Det spelade ingen roll enligt dem men enligt läkarn i Riga så skulle det behandlats innan för att öka chanserna. Lyckliga klev vi ut från kliniken och flög hem till Sverige. Hämtade bilen och körde de 40 milen hem. Underbart att vara hemma.
Test
12 och 14 dagar efter insättning skall man lämna HCG prov. Ava vill ha riktiga provtagningar och inte bara vanligt gravtest.
Men ett par dagar innan testdag så började vi så smått att förstå att jag kanske var gravid. Spydde t o m dagen innan testdag och när vi väl stod där med ett vanligt test så skakade jag av nervositet. Inte kom det något streck inte – JO nu svagt svagt kom det fram ytterligare ett streck. Jag var gravid. Lyckan var stor. Den kvällen gick vi ut och åt! Jag hade lovat mig själv att den dagen jag blev gravid så skulle jag bara njuta och vara glad och så var det i ett par veckor!
Graviditeten
Njuta av graviditeten har jag inte kunnat börja göra förrän nu. Den har kantats av flera större blödningar då jag har fått uppsöka akuten men de har sett ett tickande hjärta varje gång. V 8 var vi på VUL hos min underbara gyn (3:e i ordningen) för att konstatera att allt såg bra ut. Men mitt blodtryck var för högt så jag blev skickad till Specialistmödravården som sjukskrev mig med en gång. Vila vila och åter vila. Efter det har jag gått på kontroller nästan varje vecka. Under denna tid så har jag spytt i stort sett varje dag från v 4 till v 19. Vi har även varit på KUB/NUPP test och det vanliga ultraljudet i v 20. Så vi har fått se vårt älskade bebis flera gånger.
Javisst tänker jag på hur bebisen kommer att se ut. Den kommer ju inte vara lik mig men jag älskar krabaten så ofantligt mycket redan. Utan min livmoder så hade bebisen inte levt idag. Jag är hans biologiska mamma.
Men nu äntligen känns det helt underbart och har BF i slutet av 2012. Är halvt sjukskriven och älskar min stora mage!
