Våren 2011 skulle jag fylla 45 år och vi hade 5 misslyckade IVFer samt misslyckade äggdonationer och adoptionsförsök i bagaget. Vi hade alltid fått massor av fina toppenägg och därför gjort oräkneliga försök med egna frysta ägg. Så många att vi tappat räkningen. Alla fina ägg med fina resultat! Vi var alltså oförklarligt barnlösa!
Doktorerna hittade inga fel på oss, tvärtom var allt toppenbra! Det var bara att försöka igen sa man i början. Sedan började man skylla på äggen. Det måste vara något fel som vi inte kan upptäcka, sa man. Sedan började min ålder vara ett problem etc.
Vi hade gett upp och började tänka oss ett liv utan barn! Man kan ju då kanske leva ett helt annat liv än det vanliga 9-5 livet. Segla jorden runt, resa mycket eller något annat spännande.
Men hos mig fanns en gnagande tanke att barnlöshetsproblemet borde kunna lösas. Jag var inte helt klar med tanken på vår barnlöshet.
Jag kunde inte glömma att i början för 10 år sedan då vi började försöka bli med barn, och jag slutade med p-piller, så blev jag gravid på första försöket! Hur enkelt som helst på första försöket! Vi fick missfall i v 12 i och för sig. Men ändå, efter det missfallet har jag ju aldrig ens fått ett positivt graviditetstest! Mycket konstigt tyckte jag!
Jag har haft en svag känsla att nått är fel i kroppen. Som att den inte varit mottaglig för embryot på nått sätt, som det varit ”dött” där nere. Det är svårt att förklara den känslan.
Varför gick det första gången och sedan aldrig mer? Det kan ju inte vara äggen som man sa. Läkarna har alltid sagt att allt är bra och det är bara att försöka på nytt. Nått borde ju fastna någon gång kan man tycka, även om det blir missfall senare.
Nej, samma mönster återkom alltid hos oss. Jag kände mig lite gravid första 7-10 dagarna efter återförande sedan från den ena till den andra dagen försvann känslan och vid testdagen visar testet -Negativt!
Och varför funkade inte äggdonationen? Det kunde bara inte vara äggen!
Jag kunde inte acceptera doktorernas svävande förklaringar. Jag hade på senare år haft en gnagande misstanke om att immunförsvaret var boven och läst lite om immunproblematik som orsak till infertilitet. Anledningen var egentligen den att då jag fick missfall i v 12 så fick jag ingen anti-D spruta som man ska få om man är Rh-negativ. Jag har varje gång tagit upp det med IVF kliniken men det är inget problem har man sagt till mig. Men det har ändå fortsatt att gro i mig att det här kanske var problemet. Det var egentligen den direkta anledningen till att jag själv sökte information om fertilitet och immunproblem på internet.
Nu var det våren 2011 och jag hade hittat en klinik i Athen som ger immunbehandling mot infertilitet. Åh vad jag ville åka!!
Jag kände att trots att jag var så gammal som 45 år så måste jag få försöka. Om jag en dag skulle få sitta gammal och ensam på ålderdomshemmet utan att något barn eller barnbarn hälsade på, så måste jag kunna känna att jag gjorde i alla fall allt jag kunde då det fanns möjlighet. Då skulle det vara ok och jag kunde förlikas med barnlösheten, inte annars!
Ok, mannen gick med på detta! Vår plan blev att vi skulle försöka en gång med egna ägg och sedan prova med äggdonation tillsammans med immunbehandlingen. I Mars 2011 åkte vi till Athen, träffade doktorn och gjorde immuntesterna som skickades till USA. Vi hade haft kontakt med doktorn innan via mail och telefon så han hade fått vår bakgrund, blodprover mm.
Utifrån vår historia sa doktorn att jag hade en klassisk bakgrund för en kvinna med överaktivt immunförsvar! Han var 100% säker på att immunförsvaret var vårt problem! Däremot var det inte ett problem att jag inte fick någon Anti-D spruta vid mitt missfall tidigare. Det kunde jag nu äntligen släppa!
För om varken egna eller donerade ägg fungerar, spermierna är kromosomtestade och ok så är det oftast immunförsvaret som är problemet sa doktorn!
Kliniken var villig att ge mig behandling. Naturligtvis var min ålder ett problem och man gav oss bara 5% chans att lyckas med egna ägg. Men vi höll oss till planen i alla fall. Först försök med egna ägg sedan äggdonation. Nu gällde det bara att hitta en klinik som ville göra IVF på gamla mig! När vi kom hem fick vi kontakt med Copenhagen Fertility Center som var villiga att göra IVF:en.
Mitt i allt detta hade vi planerat en långsegling från maj till augusti så ”göra barn” planerna fick avvakta lite. Under tiden försökte jag boosta min kropp allt jag kunde!
Jag boostade mig inför IVF behandlingen så här:
Jag åt 7 Keto (en form av DHEA), rosenrot, D vitamin, Folsyra och Mighty Greens och dubbel dos Omega 3 för att förbättra mina ägg, hormoner och chanser.
Jag tog också Prednisolon 5 mg sedan ca 1,1/2 mån innan IVF sprutstart. Jag hade läst att på äldre så kan immunförsvaret attackera äggämnena och de kan var anledningen till att äldre kvinnor har sämre ägg. Detta fortsatte jag med under hela behandlingen. Prednisolon dämpar ett aggressivt immunförsvar.
(Nu i efterhand har jag förstått att en del av dessa preparat inte var så bra att äta för de triggar igång immunförsvaret. Man ska undvika sånt som stärker immunförsvaret ytterligare.)
Jag hade också tagit Fertile XX ca 3 månader innan jag satte igång IVFen.
I övrigt försökte jag leva så stressfritt och harmoniskt som möjligt! Mådde bara gott under sommaren och hösten!
Drack både vin och kaffe och skippade alla övriga förhållningsregler! Funderade på akupunktur men kände att det skulle bli ytterligare ett stressmoment att planera in i vardagen så jag skippade det!
Däremot var jag försiktig med gluten de sista månaderna. Jag hade känt av orolig mage (IBS) och märkte att magen blev bättre om jag var försiktig med mjölmat.
I oktober drog vi igång med IVFen och jag fick åka ned till Athen för att få min första immunbehandling. Mitt första Intralipid dropp!
Jag ordinerades också Prednisolon 5 mg morgon och kväll samt 100 mg Trombyl per dag.
Den 19 oktober var det äggplock och 21 oktober återföring. Vi gjorde Assissted Hatching och jag tog akupunktur på kliniken efter återföringen. Dagen innan fick jag ytterligare ett Intralipid dropp. Denna gång fick jag hjälp av en klinik i Sverige med att sätta droppet.
Testdag blev den 4 November 2011. Då plussar jag efter första försöket med immunbehandling!!! Jag var äntligen gravid!!
Det hade fastnat efter 10 års försök! Nu fick jag mitt 3:de dropp!
Jag fortsätter att äta Prednisolon och Trombyl och får dropp var 4:de vecka hela graviditeten.
Efter allt vi gått igenom så kan man inte släppa oron att något ska gå fel! Den sitter fortfarande i och gnager i bland. Det är nog något man får räkna med. Vi är ju på något sätt som ärrade gamla kämpar och har med oss en annorlunda erfarenhet.
Vi vet att livet inte alltid är så enkelt och inte alltid blir som man tänkt. Det känns också som att vi inte ska få vara så här lyckligt lottade. Det händer bara andra men inte oss. Det tog lång tid innan vi vågade slappna av lite och glädjas ordenligt och ännu längre tid att våga köpa lite saker till bebisen.
Men så slår jag bort oron ibland och bara njuter! Nyper mig i armen ibland! Jag tänker då på alla ”räkmackemammor” som blev med barn på en gång och som inte behövt oroa sig en endaste gång för att allt har bara gått som på räls! Varför ska de få slippa oroa sig och inte jag?!
Bebisen föddes i början av juli 2012!
Lully Hill
