En tragedi när det händer. Men glöm inte ta reda på den egentliga anledningen så kan det kanske undvikas nästa gång!

Missfall

Merparten av alla missfall inträffar tidigt i graviditeten – cirka 80% inträffar före graviditetsvecka 12. I Sverige talar man om missfall när ett foster föds dött före utgången av den 22:a graviditetsveckan. Efter vecka 22 räknas fostret som barn och ska enligt lag begravas som individ. Drabbas du av upprepade missfall är det av yttersta vikt att ta reda på anledningen.

Orsaker

Ofta handlar det om en medfödd defekt hos embryot till följd av ett fel som uppstått vid den mycket känsliga ”delningen” av den normala arvsmassan. Embryot har slutat växa och kroppen reagerar genom att stöta bort det. Detta är naturens egna, logiska lösning på problemet. Den vanligaste orsaken är en kromosomavvikelse som uppstod vid befruktningen. Det betyder inte att det är en ärftlig avvikelse.

Blodpropp, blödning eller dålig genomblödning i moderkakan kan vara andra orsaker. Enkla infektioner, som ex. listeriainfektion, kan också leda till missfall. Utvidgad livmoderhals kan leda till missfall, men är ett sällsynt tillstånd. Förmodligen kan även dålig kost, infektioner, kroniska sjukdomar, alkohol och medicinmissbruk också påverka graviditeten negativt. Kvinnor som röker spontanaborterar oftare än icke-rökare. Flerlinggraviditeter ökar risken. Om orsaken ligger hos mannan kan det innebära onormal säd eller en blodtyp som får mamman att producera antikroppar mot partnerns blod. Dessa antikroppar angriper då fostret.

Undersökningar som gjorts på foster efter missfall visar att de allra flesta inte var friska och inte hade kunnat överleva. Vid tidiga missfall är orsaken oftast att ägget inte har utvecklats som det ska. De vanligaste orsakerna till missfall är:

•    defekter hos fostret som beror på att något har gått fel i utvecklingen eller som beror på kromosomrubbningar (rubbningar i arvsmassan)
•    defekter i livmodern, till exempel avvikande form, myom (muskelknutor) eller vissa ovanliga missbildningar
•    defekter i moderkakan
•    defekter i livmoderhalsen
•    vissa underlivsinfektioner
•    vissa mindre vanliga infektioner, exempelvis röda hund, toxoplasmos, cytomegalovirus eller parvovirus B-19
•    vissa kroniska sjukdomar hos den gravida kvinnan.

Missfall delas in enligt följande:
•    Fördröjt missfall (Missed abortion).
•    Utomkvedshavandeskap.
•    Druvbörd
•    Upprepade missfall

I Sverige finns en mycket märklig regel att man inte får göra en missfallsutredning förrän man har haft 3 missfall. 1 missfall är tyvärr inte ovanligt, 2 bör inte hända och 3 är tecken på att något inte står rätt till. Det är alltså för sent att vänta till efter 3 missfall med allt vad det för med sig, ingen ska behöva genomlida 3 missfall. Det är en kvinnas och parets rätt att få hjälp tidigare. Vänta inte!

Antifosfolipida antikropp syndrom (APS)

Orsakar blodproppar i vener eller artärer, missfall och andra problem. Sjukdomen kan drabba alla organ, inklusive lungor, hjärna, lever, njurar, ögon, hjärta och hud. Kvinnor med syndromet kan ha upprepade missfall eller sena sikt död av fostret.

APS innebär förmodligen immunförsvaret, men ingen vet den exakta orsaken. Personer med APS har antikroppar som samverkar med proteiner i blodet och gör så att blodet att koagulera mer än normalt. Antikroppar är molekyler som produceras av immunförsvaret som normalt bekämpa infektioner. Efter att ha antifosfolipidantikroppar betyder inte nödvändigtvis att någon kommer att utveckla symtom. Upp till 8% av den normala människor utan några tecken på APS har antikroppar.

Det finns två typer av APS: primära och sekundära. Personer med primär APS har ingen associerad sjukdom. Den sekundära formen är förknippad med en annan immun sjukdom, såsom lupus (systemisk lupus erythematosus), eller med en virusinfektion. Vissa läkare tror att en medicin orsakar sekundär APS. Den vanligaste misstänkte klorpromazin (Thorazine). En kort form av sekundär APS är vanligast förekommande hos barn efter en virusinfektion.

Antikroppar

Läs mer…

Bakteriell Vaginos

BV kännetecknas av en störning i den normala bakteriefloran som finns i slidan. Denna störning leder till att främst olika anaeroba bakterier kan växa sig väldigt talrika. Bakteriell vaginos förknippas med inflammatoriska sjukdomar (PID), infertilitet, utomkvedshavandeskap (extra uterin graviditet), för tidig födsel och låg födelsevikt hos spädbarn som har smittade mödrar. Observera att dt inte räcker med lukttest & ph-värde för att avgöra om patienten har BV. För att upptäcka BV ska det diagnostiseras med hjälp av dessa samt studier av bakteriefloran i mikroskop – låt er inte luras här. Befinner man sig i infertilitetshistorik så kan även låga värden vara av stor betydelse, bättre att behandla än inte. Genom att använda metoden Fluorescent In Situ Hybridization (FISH) kan man detektera specifika bakterier i provet och se hur stort antal av dem det finns.

BV kan leda till en förtidig födsel eller missfall hos gravida kvinnor. Man tror idag att kvinnor med BV även har en högre koncentration av GBS, Atopobium vaginae respektive Mobiluncus spp. i slidan än friska kvinnor.

Druvbörd

Druvbörd är ovanligt. Vid druvbörd bildas vattenfyllda blåsor istället för ett foster. De flesta druvbörder stöts ut naturligt tidigt i graviditeten men ibland börjar blödningar och missfall först i tredje eller fjärde månaden. Man kan få kräkningar och molande smärtor.

Folsyrabrist

Folsyra är ett vitamin som behövs för celldelningsprocessen. Under graviditeten förbrukar kvinnan mer folsyra än vanligt. Vissa tillstånd och mediciner kan också orsaka brist på folsyra. Brist på folsyra under graviditeten kan orsaka fosterskador, till exempel ryggmärgsbråck och missfall.

Fördröjt missfall (Missed abortion)

Ibland dör fostret utan att kroppen reagerar med att stöta ifrån sig det. Detta kallas för missed abortion. Ibland kan fostret ha varit dött i flera veckor innan man upptäcker det. Även om fostret är dött kan livmodern fortsätta att växa under några veckor och det är inte ovanligt att man fortsätter känna sig gravid. Graviditetstecknen kan även plötsligt försvinna och känslan av att det inte riktigt står rätt till infinner sig.

Förtidsbörd

Läs mer…

GBS

Grupp B-streptokocker Streptococcus agalactiae, som också kallas GBS, är en bakterie av veterinärmedicinsk betydelse, eftersom den kan ge upphov till allvarliga infektioner hos nötkreatur. Under de senaste decennierna har den dock alltmer uppmärksammats som en viktig orsak till infektion hos människa och är bakterier som finns naturligt i tarmen men kan ta sig in i slidan eller urinröret. GBS kan också orsaka urinvägsinfektion och infektion i livmodern efter förlossningen. Bakterien orsakar ofta missfall.

Vid graviditet och förlossning kan smittan spridas till fostret eller till det nyfödda barnet och då i första hand blodförgiftning (sepsis) och hjärnhinneinflammation (meningit) hos det nyfödda barnet. Det går inte att vaccinera sig mot GBS men forskning för att få fram ett vaccin pågår runt om i världen. En faktor som också ökar risken är en för tidig vattenavgång.

Det är också känt att kvinnor med feber vid förlossningen, rent statistiskt har ökad risk att föda barn som senare insjuknar i en GBS-infektion. Symtomen vid nyföddhetssepsis är ofta mycket ospecifika. Barnet är slött, har dålig färg, störd andning, vill inte suga etc. Feber saknas ofta. I sällsynta fall kan grupp B-streptokocker orsaka svår sjukdom eller död hos det ofödda eller nyfödda barnet.

Habituell abort

När en kvinna har haft tre eller fler missfall efter varandra talar man om habituell abort eller upprepade missfall. Detta förekommer hos 0,5-1 % av alla kvinnor som blir gravida.

Havandeskapsförgiftning

Resultaten av denna studie bekräftar sambandet mellan sköldkörtelautoimmunitet och obstetriska komplikationer (återfall i missfall), fosterdöd, preeklampsi och positivt utfall av antisköldkörtel antikroppar. Preeklampsi är samma sak som havandeskapsförgiftning. (J Reprod Immunol. Feb. 2000).

HELLP-syndrom

(Hemolysis, elevated liver enzymes, and low platelets) kan vara ett livshotande och snabbt tillstötande tillstånd som kan drabba kvinnan under graviditeten. Man tror att havandeskapsförgiftning, också kallat preeklampsi eller graviditetstoxikos, uppstår som ett resultat av att moderkakan inte fungerar som den ska. Oftast finns ett samband med preeklampsi eller eklampsi. Det är sällan kvinnan får diagnosen före 24e graviditetsveckan. Ofta misstolkas symtomen som gallbesvär eller liknande. Smärtorna beror på att levern svulnar. Den bästa behandlingen som finns att tillgå är att kvinnan får föda sitt barn.

I en stor irländsk studie diagnostiserades 0,1% av alla gravida kvinnor med HELLP. Alla som diagnostiserades med HELLP hade högt blodtryck, 85% hade äggvita i urinen. I en tysk studie diagnostiserades 1% av kvinnorna med HELLP. HELLP verkar, enligt en amerikansk studie vara vanligare bland förstföderskor oavsett om det är deras första graviditet eller inte. Genomsnittslängden på graviditeten var 33 veckor och födelsevikten var i genomsnitt 1 900 g. Enligt en italiensk studie diagnostiseras HELLP någon gång mellan vecka 23 och vecka 40 med ett genomsnitt vid vecka 3.

Kromosomförändringar

För att utvecklas normalt behöver embryot rätt antal kromosomer; 23 från mamman och 23 från pappan. Kromosomavvikelser kan hindra embryot att utvecklas. Det kan vara fel antal kromosomer, eller fel som uppstått i kromosomerna. I sådana fall avbryts graviditeten i embryostadiet.

Listeriabakterien

Finns hos många djur, kan spridas till människor via livsmedel om opastöriserad mjölk. Den kan orsaka en allvarlig infektion hos fostret med missfall som följd.

Livmoderproblem

Missfall som inträffar sent i graviditeten kan bero på svaghet i livmodertappen. Detta problem brukar inträffa mellan 16 och 24 graviditetsveckan, men är ingen vanlig orsak till missfall. Det åtgärdades förr genom att man vid en operation satte ett band runt livmodertappen. Denna metod används numera mycket lite.

Myom

Muskelknutor, s.k. myom och ev uterusmissbildningar kan ibland leda till missfall. Detta är dock en mycket ovanligt anledning.

Röda hund

Virussjukdom som under graviditetens fyra första månader kan gå över till fostret och orsaka missfall eller fosterskador (hörselnedsättning).

Septisk abort

I vår del av världen är detta ett mycket sällsynt tillstånd. Förekommer som komplikation vid inkomplett abort och ofta förorsakat av grupp A-streptokocker. I utvecklingsländer och i länder med restriktiva abortlagar är detta mer utbrett som ett resultat av illegalt provocerade (ohygieniska) aborter och är ett stort hälsoproblem och väsentlig orsak till den höga mödradödligheten i världen.

Sköldkörtelproblematik

Gravida kvinnor med autoimmun sköldkörtelsjukdom (AITD autoimmun thyroid disease) löper större risk för missfall under den första trimestern, jämfört med kvinnor utan AITD, även om eutyroidism rådde före graviditeten. Det är också visat att kontrollerad äggstockstimulering inför assisterad befruktning har en betydande inverkan på sköldkörteln, särskilt hos kvinnor med AITD.

Studier

Am J Reprod Immunol. Apr. 2000.

Majoriteten av studier visar en statistisk signifikant ökning av sköldkörtelantikroppar hos de med återkommande aborter (missfall), jämfört med kontrollgrupperna.
Endocr Rev. Oct. 2001. Thyroid. Jan. 2001.

Slutsats: Smärre sköldkörtelavvikelser är förknippade med en ökad grad av missfall.

Am Coll of Obstetetri Gynecol. Feb. 2005

Låg sköldkörtelreserv orsakad av autoimmune tyroiditis (sköldkörtelinflammation) erkänns alltmer som ett allvarligt hälsoproblem. Låg sköldkörtelreserv ökar risken för spontan fosteravstötning. .

Resultat: Havandeskap hos kvinnor med hypotyreos innebär en tre gånger större sannolikhet för komplikationer med moderkaksavlossning. Preterm födsel definieras som födsel inom 34 veckor under en graviditet och ”pretermt” födande var nästan fördubblat hos kvinnor med subklinisk hypotyreos.

Ny studie Serious, Life-Threatening Infections of Pregnancy Reviewed (login)
Mer info…

Tractocile

Läs mer…

Toxoplasmos

Orsakas av en parasit, sprids framför allt genom rått kött och kattavföring. Symtom är feber och lymfkörtelförstoring. Sjukdomen kan överföras till fostret och orsaka skador samt missfall. Täta febersjukdomar kan öka risken för missfall.

Utomkvedshavandeskap – ektopisk graviditet

Utomkvedshavandeskap – även kallat extrauterin graviditet – uppträder när det befruktade ägget börjar utvecklas utanför livmodern. I regel befinner sig utomkvedshavandeskapet utanför livmoderhålan och oftast i äggledaren, men i sällsynta fall kan utomkvedshavandeskap även förekomma i äggstocken, i bukhålan eller livmoderhalsen. Vid IVF finns det trots detta en något förhöjd risk för utomkvedshavandeskap (ca 5 %).

Om man har ont i sidan av underlivet eller svåra smärtor som kan komma från äggledare eller äggstock, kan det vara tecken på ett utomkvedshavandeskap, det vill säga en graviditet utanför livmodern. De flesta utomkvedshavandeskap upptäcks inom två månader efter befruktningen.

Trots att äggledare tagits bort kan utomkveds inträffa då embryot sätter sig uppe i hörnet precis där äggledarna tagits bort. En del slarvar och låter en liten bit av äggledaren sitta kvar vilket förhöjer risken. Det finsn även en risk att de inte sytt igen ordentligt, vilket kan medföra att embryot dras dit och läcker ut blod i buken. Tillståndet kan då bli allvarligt men det är mycket sällsynt.

Symtom
Intensiva bukkramper eller smärta på den ena sidan (kan börja som en dov smärta för att sedan bli allt allvarligare).
Smärta i nacke och axlar.
Menstruationsliknande blödningar i samband med smärta (men smärtan är det tydligaste tecknet).

Den blodanalys av beta HCG som används för att mäta graviditetshormonet kan ha värden som varierar. Värdena stiger kanske inte så snabbt som är normalt eller är fortfarande höga samtidigt som det inte går att hitta något embryo i livmodern.

Prematura förlossningar

I Sverige sker årligen ca 4500 prematura förlossningar. Behandling av för tidigt värkarbete syftar främst till att fördröja förlossningen för att hinna inducera en lungmognad hos barnet samt att vid behov transportera den oförlösta kvinnan till sjukhus med neonatal intensivvårdsenhet. Vidare, förutsatt att det inte föreligger några kontraindikationer, att fördröja förlossningen för att ge barnet möjlighet att växa och mogna ytterligare och minska risken för handikapp2.

FERRING introducerade våren 2000 oxytocinantagonisten TRACTOCILE® (atosiban).

I en poolad analys av tre jämförande studier (n=742) mellan ß-agonister och Tractocile (atosiban) konstaterades att effekten av de båda behandlingarna är jämförbara medan biverkningsprofilen skiljer sig markant.