PCO

PCO eller PCOs, ”polycystiska ovarier” tidigare kallat Stein-Leventhals syndrom är en hormonell rubbning som drabbar var 5:e svensk kvinna. Kvinnor vars äggstockar innehåller flera små cystor och som har otillräcklig hormonproduktion och sporadisk ägglossning. Namnet PCO är egentligen missvisande, för det handlar ju inte om cystor, utan om en reserv av små helt fungerande omogna äggblåsor, som väntar på att få användas i nästa menscykel. Många forskare tycker därför att namnet ska ändras till polyfollikulära ovarier.

Patienter med PCO har en speciell äggstockstyp. Många små äggblåsor ligger på rad i ytterkanten av äggstocken ungefär som ett pärlhalsband. Utseendet hos äggstockarna beror på ökad produktion av manligt könshormon. Man kan ha sådana äggstockar utan att få några symtom. Vanligast är att PCO upptäcks vid en ultraljudsundersökning. Det finns ägganlag i blåsorna men hos en del kvinnor med PCOS utvecklas inte äggen fullt ut. Ägglossningen kan då bli oregelbunden eller helt utebli vilket oftast visar sig i form av mensrubbningar. Äggstockarna är också förstorade. Syndromet ger många olika symtom och kvinnan kan ha ett eller flera av dessa. Om kvinnan har PCO men inte några andra symtom och mensen är regelbunden saknar det klinisk betydelse. Det finns ingen behandling som botar PCOS men det går att motverka och lindra symtomen. PCOS är ett ärftligt tillstånd.

PCOS är den vanligaste orsaken till ägglossningsstörningar. Ju fler omogna äggblåsor – desto större risk för sen eller helt utebliven ägglossning. PCO-syndrom utvecklas vid långvarig anovulation, d.v.s. utebliven ägglossning. Man finner hos kvinnor med PCO-syndrom stegrade insulinnivåer till följd av insulinresistens. Insulinet samverkar med ett hypofyshormon, luteotrops hormoner LH, avseende på äggstockens produktion av manligt könshormon. Din läkare kan ställa diagnosen PCOS genom ett blodprov eller med hjälp av ultraljud via slidan.

Ett problem för PCO:are är att LH är konstant högre än lämpligt, vilket försämrar äggkvaliteten. Propsa på att få ditt LH mätt flera gånger under cykeln för att se om det är högt och om de borde göra något åt det. Prova även en ordentlig kolhydratminimering för att minska insulinets påverkan på äggstockarnas hormoner.

Kriterier

Enligt de så kallade Rotterdam-kriterierna har kvinnor med minst 2 av följande 3 fynd PCOS:

• Äggstockar av PCO-typ
• Kronisk anovulation (uteblivna ägglossningar, uttryckt som oregelbundna eller uteblivna menstruationer)
• Hyperandrogenism (förhöjda blodvärden av manliga könshormoner eller ökad hårväxt i ansiktet)

Symptom

•    Menstruationsstörningar: oregelbunden, ibland riklig och långvarig mens. Hos några kvinnor utebliver menstruation helt.
•    Infertilitet till följd av utebliven ägglossning
•    Ökad tendens till acne i vuxen ålder
•    Ökad behåring av manlig typ, det vill säga i ansiktet, på brösten och i medellinjen på buken (så kallad hirsutism)
•    På längre sikt ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar samt typ 2-diabetes
•    Övervikt med framför allt bukfetma bland ca 50 % av kvinnorna

Syndromet förvärras av dålig kost och för lite motion. Dagens livsstil med stillasittande och stegrande övervikt gör därför att PCOS ökar dramatiskt i hela världen. Men lyckas kvinnan gå ner i vikt så minskar symptomen på PCOS. Fetma och särskilt bukfetma är vanligt hos kvinnor med den här äggstockstypen och detta leder generellt till försämrad insulinkänslighet, vilket i sin tur ger ökad risk för åldersdiabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Med största sannolikhet är lågkolhydratkost den bästa dieten för PCO/PCOS-kvinnor. Bukfettet innebär högre risker på grund av att det frisätter fria fettsyror i blodet, som i sin tur gör att insulinnivåerna ökar dramatiskt för att trycka in socker i cellerna. Insulinet i sin tur påverkar äggstockarna så att de producerar mer manligt könshormon och kan också bidra till att hon slutar ha ägglossning. Ett problem för PCO/PCOS-kvinnor är att många känner ett starkt sug efter snabba kolhydrater, vilket kan göra det svårt att gå ner i vikt. Bulimi och ätstörningar är inte ovanligt i gruppen. Många med PCOS har lätt att bygga upp muskler och är ofta starka och duktiga i idrott i skolan. Många kvinnliga elitidrottare har sannolikt den här äggstockstypen. Men mer testosteron kan även ge kvinnor akne och ökad behåring framför allt i ansiktet, på magen och låren.

När man har många omogna äggblåsor uteblir ofta ägglossningen. Det bildas då mindre av könshormonerna östrogen och progesteron. Man kan därför tidigt få brist på dessa hormoner. De styr normalt fettupplagringen till stuss och lår. Vid brist byggs fettet upp på magen i stället. Även andra faktorer kan finnas. Äggstockarna producerar normalt även en liten mängd manligt könshormon, testosteron. Vid PCOS kan det vara förhöjt. Testosteron bygger bland annat upp musklerna.

Studier visar att kvinnor med PCO/PCOS är fruktsamma längre och har bättre IVF-resultat än kvinnor utan syndromet. Hon har fler ägg från födseln än andra kvinnor, vilket innebär att hon ofta kan få barn lite högre upp i åldern och hamnar i ett senare klimakterium. PCO är en normalvariant och innebär att äggstockarna har fler så kallade antralfolliklar, det vill säga omogna äggblåsor, än andra äggstockstyper. Äggstockarna har oftast lite större volym och en tydlig tät kärna. Kvinnor med PCOS en ökad risk för cancer i livmoderslemhinnan senare i livet på grund av att hon inte har regelbundna menstruationer eller inga menstruationer alls.

Åtgärd!

Ägglossningsstimulerande behandling som t ex klomifencitrat , ovariell hyperstimulation och IVF. Klomifen är den typ av antiöstrogen som är vanligast i Sverige. Om klomifen inte ger en ägglossning hos kvinnor med polycystiskt ovariesyndrom (PCO) kan man som ett alternativ till injektioner med gonadotropin också överväga en kirurgisk behandling av PCO.

Ett annat exempel på behandling är Metformin, som är ett diabetesläkemedel, vilket kan hjälpa mot ämnesomsättningsproblem och även underlätta ägglossningen. Ett tredje medicin, Pergotime (klomifem), lurar hypofysen att tro att östrogenhalten är för låg och den kan då öka hypofyshormonet FSH, follikelstimulerande hormon, och sätta igång en ägglossning.

Den kirurgiska behandlingen utvecklades först eftersom man helt enkelt antog att man kan minska äggstockens överproduktion av hormonet androgen genom att operera bort en del av äggstocksvävnaden. Därför avlägsnade man ibland en kilformad bit ur äggstocken – en procedur som kallades kilexcision. Metoden tillämpas sällan idag, trots att ingreppet ibland ledde till framgångsrik ägglossning. I vissa fall blev det för lite äggstocksvävnad kvar och efter det reagerade äggstockarna ofta inte på behandlingen med gonadotropin (ägglossningsstimulerande injektioner).

I stället för kilexcision tillämpas idag i regel en laparoskopisk elektrokoagulation av ovarium (äggstockarna). Ofta används förkortningen LEO för detta. Denna metod består i att bränna små hål i ytan på äggstockarna, vilket medför att äggstockarnas hormonella aktivitet förändras. Chansen att kvinnan får ägglossning och en normal, regelbunden menscykel är störst de första månaderna efter denna behandling. För- och nackdelarna är inte helt kartlagda och därför erbjuds LEO inte på alla fertilitetskliniker. Denna metod kan användas som ett alternativ till injektioner med gonadotropin om klomifen inte ger ägglossning.

Chansen att bli gravid med en IVF-behandling är omkring 45% om man har PCOS, normalt BMI och ålder under 35 år.

Dr Braverman i New York behandlar bla med Glucophage 850mg (Metmorfin) 2 ggr/dag. Han rekommenderar inte dhea till PCO-patienter eftersom det är en androgen.

Källor:
Villhabarn
Wikipedia
CvL-kliniken